Inte kunde han väl sagt till mig
vad som verkligen rörde sig i hans tankar.
Dom där kvällarna när jag låg
på hans bröst och bara blundade.
Det hade förstört så mycket.
Det hade förstört så mycket.
Jag känner mig dum, som alltid hoppas.
Känner mig dum, som alltid hoppas.
Att han ska komma tillbaks
men det gör han aldrig.
Nej, komma tillbaks
det gör han aldrig.
Det var ett år sen nu vi satt
i rummet ihop.
Lysnnade på kent och på cardigans.
Tror inte du förstod vad jag kände då.
Men kanske var det inget speciellt du tänkte på
när du lekte med mitt hår.
I sängen där, och jag ville se på dig.
Aldrig blunda bara se på dig.
Jag var ganska lycklig då, men du blev konstig som vanligt.
Men jag var ganska lycklig ändå, men du blev konstig som vanligt.
